Википедија

Evert Tob

Aksel Evert Tob (šved. Axel Evert Taube; rođen 12. marta 1890. u Geteborgu, umro 31. januara 1976. u Stokholmu,[1] švedski je pisac, kompozitor, trubadur, svirač laute i umetnik . Takođe je bio i državljanin Argentine.[2] Pripadao je neimenovanoj grani plemenite porodice Tob.[3]

Evert Tob
Lični podaci
Puno imeAksel Evert Tob
Datum rođenja(1890-03-13)13. mart 1890.
Mesto rođenjaGeteborg, Švedska
Datum smrti31. januar 1976.(1976-01-31) (85 god.)
Mesto smrtiStokholm, Švedska
Zanimanjepisac, muzičar, umetnik, pesnik
Zvanični veb-sajt

Tobova književna dela čine ga jednim od značajnih švedskih narodnih pesnika. Njegov bogati umetnički opus uključuje prozu i poeziju, kao i crteže, akvarele i ulja na platnu. U okviru proze piše putopise i romane.

Tob se oženio 14. januara 1925. umetnicom Astri Bergman u crkvi Svetog Jakoba u Stokholmu. Supružnici su sahranjeni na groblju Marije Magdalene u Stokholmu, nasuprot spomen-kamenu poznatom švedskom piscu Laseu Lucidoru. Godine 1960. Astri Tob je prema želji svog supruga napravila njegovu bistu koju su onda izlili na stub, a kasnije je postavili kao njegov nadgrobni spomenik.[4]

Evert Tob se od 1. oktobra 2015. nalazi na novčanici od 50 švedskih kruna.[5]

Biografija

uredi
 
Evert Tob sa svojom lautom, 1942.

Odrastanje

uredi

Tob je četvrto od 13 dece. Otac mu je bio Karl Gunar Tob (1853—1945), a majka Julija Sofija Jakopson (1862—1947).[6] Karl Gunar Tob je bio kapetan lađe, a između 1889. i 1905. godine i svetioničar.[7]

Evert Tob je rođen u pet sati ujutru[8] u podnožju planine Oterhelan u Geteborgu, na adresi Stora Badhusgatan 7 / Bryggaregatan, u kući zvanoj Keillerska huset (porušenoj 1969. godine), koja je bila dom njegovog dede.[9][10] Isprva se smatralo da je mrtvorođen, ali kad je doktor krenuo da piše smrtovnicu, shvatio je da je dete živo. Na svoje prvo putovanje krenuo je sa samo sedam dana[11]. Vozio se remorkerom zvanim Artur koji je pripadao brodarskom preduzeću Röda bolaget, a bio je pod komandom kapetana Gustafsona.[12]

Tob je imao srećno detinjstvo, ispunjeno ribolovom, pomorstvom i pričama o stranim zemljama i životu na moru. Na Vingi, ostrvu na kom je odrastao, bilo je još četiri porodice, pa je samo desetoro dece išlo u školu koju je Tob pohađao do svoje trinaeste godine.[13] Znanje je sticao i kod kuće uz pomoć oca koji se, između ostalog, zanimao i za književnost i jezik.[14]

U pismu prijatelju Gunaru Bohmanu opisao je kako je odrastanje na Vingi uticalo na njega. Neposredno pre Božića 1917. posetio je Vingu kao dvadesetosmogodišnjak koji je proputovao svet i često imao prilike da okusi život u oskudici. Pismo završava sledećim rečima:

"Otišao sam do svetionika. Put je bio izbeljen injem. Međutim, i da nema inja, ne bih pogrešio. Šta je sve beznačajno naspram ovoga. Šetnja ovim starim putem preko brda do svetionika dok se pod zracima svetla sa svetionika dani smenjuju istim tempom kao onda kad sam se ja rodio pre 28 godina. Nebo je istačkano, a more svetluca koliko mi pogled doseže. Na jugozapadu trepere crveni i zeleni fenjeri. To ribari pecaju haringe. Ove godine haringa ide na jug. Na severu se ne vide nikakvi fenjeri, ali Očenaš odzvanja u jednakim razmacima i beli ostrvljani se sijaju. Pitam se koliko sam dugo bio isključen iz svega ovoga, a bal madam Tramkour mi je ostao samo kao sećanje. „Signe i ja smo zakasnili,” kažem. Smejem se svojoj neozbiljnosti i čujem kako krhko zvuči moj smeh odavde. Naposletku, to je kao da sam maločas rekao ono od pre 20 godina."

 
Kuća Tobovih u Geteburgu

"Jag gick till fyren. Vägen var hvit af rimfrost. Men jag skulle ändå inte gått fel – utan rimfrosten. Hvad allting är obetydligt mot detta. Att gå den gamla vägen öfver bergen till fyren, under strålarna från linsapparaten skrider denna dag runt, runt i samma tempo som då jag föddes en natt för 28 år sen. Det är stjärnklart och hafvet glimmar hvart jag ser. I sydväst blinkar röda och gröna lanternor. Där är sillfiskare. Sillen går i år sydvart. Norrut syns inga lanternor men Pater Noster blänker med jämna mellanrum och Inholmarna lyser hvita. Jag undra huru länge jag varit borta från allt detta men minns blott att jag varit på bal hos madame Tramcourt. „Signe och jag kom försent” säger jag. Jag skrattar åt min barnslighet och hör hur sprött mitt skratt låter härute. Efteråt är det som om jag nyss skulle sagt något för 20 år sedan."[15]

Školske 1904—1905. godine Tob je živeo sa svojim stricem Akselom Tobom u Malmeu, gde je pohađao gimnaziju. Živeli su u vili Akseltorp u ulici Fridhemsvägen 19. Bio je vrlo dobar učenik - najbolje su mu išli lepo pisanje, muzičko i švedski, a najlošije matematika, iz koje je imao 4 minus. Tokom boravka u Malmeu rođak Matijas, priznati umetnik koji se školovao na Akademiji u Kopenhagenu, podučavao ga je crtanju. Tob je u Geteborg otišao 8. maja 1905. godine.[16]

Tobov otac je 1905. unapređen u pomorskog peljara i šefa kadrovske službe u švedskom Kraljevskom savezu peljara[17] i porodica se preselila u Geteborg. Planirano je da Evert Tob počne da predaje, ali pošto nije položio ispit iz matematike, jedno vreme je učio od pozorišnog slikara Jensa Kristijana Andresena u pozorištu Stora Teatern. Čak je išao i na večernje časove na Višoj umetničkoj školi u Geteborgu.

 
Spomenik Evertu Tobu u Stokholmu

Godine 1906. Evert Tob odlazi u Stokholm kako bi postao umetnik. U Stokholmu je prvu noć proveo na klupi odmah pored groba Karla Mikaela Belmana.[18] Na grobu je pao na kolena i molio se dok su mu se suze slivale niz obraze: - Dragi Bože, oprosti mi ovde na Belmanovom grobu! „i u sebi je pevao”, piše on:

Drvo nam tihim šumom
pod svojim okriljem objašnjava,
skriven u svojoj zelenoj kući
leptir odgovara.
Trädet med stilla sus
oss i sitt skydd förklarar,
gömd i sitt gröna hus
sommarfågeln svarar.

Nekoliko koraka od groblja nalazio se Hotel Belman, gde je odseo i poslao telegraf kući.[19]

 
Skulptura švedskog vajara Vilija Gordona, u pozadini se vidi Gradska većnica u Stokholmu

Njegov plan je bio da upiše Akademiju likovnih umetnosti kako bi studirao slikarstvo. Život u Stokholmu bio je raj za boeme. Katkad bi prestavao kod svog rođaka, umetnika i glumca Matijasa Toba, ali povremeno, kad mu je nedostajalo novca, bio bi prisiljen da provede noć napolju. Neki crteži su mu objavljeni u švedskim dnevnim novinama Dagens Nyheter i Svenska Dagbladet i tako je uspeo da ostvari kontakt sa poznatim umetnicima. Na kraju su ga primili na Akademiju likovnih umetnosti.

Početak umetničke karijere

uredi

Posle Prvog svetskog rata, Evertu Tobu je ponuđeno da otputuje u Australiju i napiše putopis. Međutim, Engleska je odbila da izdaje vize piscima i izdavačima, pa je Tob morao da se vrati u Stokholm i vrati avans koji je dobio.[20] U Stokholmu je odslužio vojnu obavezu u floti godine 1916—1917, a potom je započeo svoju karijeru kao prozaista, slikar i pesnik.

Kao umetnik predstavljen je, između ostalog, i u Narodnom muzeju [21], Modernom muzeju [22] u Univerzitetskoj biblioteci u Geteborgu [23] i Muzeju umetnosti u Kalmaru [24].

Bibliografija

uredi

Tobove knjige su objavljene u više izdanja, neke čak i u formi antologije. Ovaj hronološki spisak sadrži samo prva i, tamo gde postoje, izdanja koja su revidirana.

Prozna dela

uredi
  • Taube, Evert (1918). Inte precis om kvinnorna. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1919). Mina damer och herrar: ur välborne herr Arvid Joachim Stracks anteckningar. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1920). På böljan blå, i städer och på land. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1921). Oss emellan. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert; Jungstedt, Kurt (1923). På kryss med Ellinor: från Stockholms ström Sverige runt till Kosterfjorden. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1925). Svärmare och stigmän. Stockholm: Norstedt
  • Taube, Evert (1927). På gott och ont: roman. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1951). Många hundra gröna mil. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1952). Jag kommer av ett brusand´ hav: barndomsminnen från Vinga ovh Göteborg på Oscar II:s tid. Bonniers folkbibliotek i Stockholm
  • Taube, Evert (1954). I najadernas gränd. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1955). Strövtåg i Ranrike (drugo izdanje)
  • Taube, Evert (1950). De fyra vindarnas gata. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1957). Vallfart till Trubadurien och Toscana
  • Taube, Evert (1957). Västlig horisont. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1957). Klara och jag. Stockholm: Esselte
  • Taube, Evert (1958). Svarta tjurar. Stockholm
  • Taube, Evert (1960). Berättelser under ett fikonträd. Stockholm: Rabén & Sjögren
  • Taube, Evert (1961). Guatemala. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert; Greenwood Marianne (1961). Återkomst. Stockholm: Rabén & Sjögren
  • Otto-Wasow; Kurt; Taube, Evert (1961). Rivieran. Stockholm: Rabén & Sjögren
  • Taube, Evert (1962). Don Diego Karlsson de la Rosas roman. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Bergman-Taube; Astri (1964). Vid tiden för Astri och Apollon: okända dikter och berättelser. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert (1968). Flyg till Pampas. Stockholm: Bonnier

Predstave

uredi
  • Taube, Evert (1970). Rikard Lejonhjärta och Filip II: skådespel i tre akter med prolog och epilog. Stockholm: Bonnier
  • Apollon ombord. Prvi put izvedena godine 1982.
  • Tillgång och eferfrågan. Prvi put izvedena godine 1986.

Prozne antologije

uredi
  • Taube, Evert; Fischerström, Iwan W (1939). Med skum om bogen: berättelser och bilder ur pionjärers, sjöfarares, konstnärers och känt folks liv och leverne. Stockholm: Åhlén & Åkerlunds
  • Taube, Evert; Hänninger, Nils (1964). Evert Taube diktar och berättar: ett urval vers och prosa med inledning, studieuppgifter och förklaringar av Nils Hänninger. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Sundin-Wickman, Ulla (1965). Än spelar Pan: berättelser. Stockholm: Bonnier
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 2
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 3.
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 4.
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 5.
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 6.
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 7.
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Jungstedt, Kurt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader 8.

Pozorište

uredi

Uloge

uredi
godina uloga produkcija režija pozorište
1926 Fritiof Andešon (Fritiof Andersson) Apollon ombord
Evert Tob 		Oskar Tekstorijus (Oskar Textorius) Vasateatern [25][26]

Galerija skulptura

uredi

Reference

uredi
  1. ^ Taube var vid frånfället skriven på Södermalmstorg 4, 5 trappor. Källa: Šablon:Bokref)
  2. ^ Šablon:Bokref
  3. ^ Šablon:NE
  4. ^ Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg. 1976. ISBN 978-91-552-1705-1. str. 96.
  5. ^ Šablon:Webbref
  6. ^ http://www.everttaube.info/index.php?id=234&=Karl Gunnar Taube&lang=sv
  7. ^ Vinga – ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille. 2001. ISBN 978-91-86425-17-3. str. 110.
  8. ^ vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10
  9. ^ När jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970 s. 17–18
  10. ^ Hus för hus i Göteborgs stadskärna, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs stadsbyggnadskontor & Göteborgs stadsmuseum. 2003. ISBN 978-91-89088-12-2. str. 372.
  11. ^ Gamla Masthuggspojkar 2013 : Gamla Masthuggspojkars Tidning, [årgång 67], utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar 2013 ISSN 1401-8071, s. 40
  12. ^ När jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970, s. 17
  13. ^ ANNO 76, [Årskalender], red. Madaleine Stevelius & Lars Lagerstedt, Förlagshuset Norden & Svenska Dagbladet, Malmö 1977, s. 105, nekrolog
  14. ^ Evert Taube – poet, musikant, artist, Georg Svensson, Bokklubben Svalan/Bonniers. 1976. ISBN 978-91-0-041195-4. str. 12.
  15. ^ Vinga – ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille. 2001. ISBN 978-91-86425-17-3. str. 116.
  16. ^ Evert Taube-sällskapet : Årsskrift 2003, „Oss trubadurer emellan” &, redaktör: Edvard Matz, Stockholm 2003 ISSN 0349-1005, s. 123ff
  17. ^ ANNO 76, (1977), s. 105, nekrolog
  18. ^ Vi från Vega, nr 1 2001—2002, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 2002, s. 32
  19. ^ vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10f
  20. ^ Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg. 1976. ISBN 978-91-552-1705-1. str. 10.
  21. ^ „Nationalmuseum”. 
  22. ^ Moderna museet
  23. ^ Göteborgs universitetsbibliotek
  24. ^ Kalmar konstmuseum
  25. ^ „Teater och Musik”. 30 augusti 1926. str. 7.  Proverite vrednost paramet(a)ra za datum: |date= (pomoć)
  26. ^ „Två premiärer på torsdagen: Svensk operett på Vasan, nyuppsättning av 'Romeo och Julia' på Operan”. 3. 9. 1926. str. 11. 

Literatura

uredi
  • Rhedin, Per (1990). Gamla go'a Göteborg: en kavalkad med minnesbilder, sid 188. [Göteborg]: [Typografia]. ISBN 978-91-630-0205-2
  • Taube, Evert; Mehr Stefan (1976). Evert Taube i Expressen. Stockholm: Utg. Libris 133860
  • Fredholm, Inga-Britt (1972). I min famn: Evert Taube 1920—1971: en bildbiografi, Stockholm: Bonnier ISBN 978-91-0-037701-4

Spoljašnje veze

uredi
 
Evert Tob na Vikimedijinoj ostavi.
Preuzeto iz „https://sr.wikipedia.org/w/index.php?title=Еверт_Тоб&oldid=27821106”